Nysytt: Gardinklänningen

Att sy klänningar av gardintyg har jag gjort många gånger. Antingen tyg jag köpt eller av tyg jag hittat på loppis. Det roliga och bra med just gardintyger är att de finns i alla möjliga mönster och kvalitéer, de är rejäla och lätta att jobba med och ofta är de väldigt prisvärda. Just stabiliteten är något jag uppskattar mycket. Det är lätt att få krispiga insnitt och struktur och plagget behåller sin form. Just det här tyget kommer från Ohlssons tyger. Det ser ut som en vacker oljemålning på kroppen.
Ni hittar det här...

Om gardintygerna jag syr med innehåller mycket syntetiskt material brukar jag fodra insidan med tunn bomull, sk bomullsvoile. Tunn bomull är alltid mitt favoritfoder mot kroppen eftersom det tillåter plagget att andas bättre. Just det här gardintyget är 55% bomull och 45% polyester så jag fodrade överdelen men inte i kjolen som tack vare tygets struktur och tyngd hänger precis som den ska utan foder (det hakar inte upp sig på strumpbyxorna när man går alltså).

Mönstret jag utgick ifrån är Simplicity 1459 men som vanligt inte fullt ut hela vägen. Lite "franken-stylat" blev det.

Jag har lärt mig att desto större mönsterdesign ett tyg har, desto enklare bör modellen på klänningen vara. En massa veck och detaljer på ett sånt här stormönstrat tyg kommer bara försvinna och det blir lite too much av det goda. Så enkelhet funkar bäst. Jag tvekade faktiskt gällande att sy själva kragen med tanke på det men jag tycker ändå det funkade rätt bra till slut.

Det här är också den första klänning jag sytt som jag anpassat efter växande kalaskula på magen. det ligger ju en bebis där som kommer kräva alltmer utrymme de kommande månaderna. Om den anpassningen och lite bra tips och knep på vägen berättar jag här i inlägget.

Jag ritade mina insnitt med bläckpenna på gardintyget. Det funkar bra när man har tjockt tyg och bläcket inte kan läcka igenom till rätsidan. Det finns en hel uppsjö med märkningstekniker men jag går inte igenom dem idag. Det jag kan säga är att det lönar sig att vara noggrann med markeringarna. De möjliggör ju den fina slutformen på plagget.

Ett tips gällande att sy insnitt:
Jag börjar alltid sy från insnittets bredaste del och avslutar vid spetsen. När jag närmar mig spetsen skruvar jag successivt ner stygnlängden på maskinen från ursprungliga 2,5 till 1 (från normal till väldigt kort stygnlängd alltså) och sen syr jag även några stygn i luften utanför spetsen. Då behöver du inte fästa trådarna alls och du får en stabil spets på insnittet. 

Jag har strykjärnet bredvid hela tiden och pressar ner sömmar och insnitt löpande. Det är en jätteviktig del av processen att sy ett lyckat plagg som jag tror att många kanske glömmer bort. Inte fuska :)

När det gäller själva gravidanpassningen sydde jag ihop framstycke med bakstycke och provade plagget. Jag vek upp ganska mycket där fram så att framstycket slutar strax under bysten. Från mitt framstycket trappades vecket ner till bakstycket där midjans placering är i stort sett oförändrad. Jag markerade sedan vecket och la till sömsmån före jag klippte bort det jag inte behövde. Klart, nu får magen plats samtidigt som du behåller formen av en midja bakifrån.

Kjoldelen jag valde att använda som grund kommer från By Hand London Elisalex. Den har i grunden mer utrymme upptill än nertill vilket passar gravidmagen bra. Jag ritade ut nederdelen något mer eftersom jag ville ha mer rörelsevidd vid benen än den modellen hade från början.
Ja, ni ser att det finns gott om utrymme att växa vid magen nu utan att formen bakifrån är särskilt förändrad.

Tips:
Det här är kragen efter jag sytt ihop över- och underkrage räta mot räta. För att få en fin rund form sen när man vänder ut kragen kan man istället för att klippa snitt eller jack använda en taggsax och klippa ca 0,5 cm från sömmen. Är det en skarp kurva kan de ändå behövas något extra klipp med saxen men för det mesta funkar detta alldeles ypperligt på vävda tyger.

Ännu ett tips!

Jag har sparat kopior på alla ärmmönster jag gillar eller som jag själv gjort i en särskild plastficka. Jag kallar dem universalärmar. Är det bara ett "vanligt" ärmhål i en överdel funkar de flesta av dessa. Det finns puffiga, jättepuffiga, med manschett, lång, trekvartslång, kort och holkärmar, tulpan mfl... Alla är beprövade vilket gör att jag kan kombinera dem hej vilt efter vad jag känner för och vad som passar.

Och där har ni den, min gravidklänning i gardintyg. Den är till och med amningsvänlig med tanke på knäppningen fram förutsatt att resten av mig är ungefär lika stor som nu (chanserna är väl ganska små för det, antar jag). Dold dragkedja sitter i sidan. Knapparna kommer från min vintagebyrå.

Vad tycker ni? Har ni sytt något av gardintyg förut? Har ni fler tips gällande gravidplagg får ni gärna berätta. Det är ju nytt territorium för mig.

Tack och hej från Snoddas och mig!



Inlägget är ett samarbete med Ohlssons tyger