22 okt 2014

Hela Sverige syr - avsnitt 2

Andra avsnittet hade som bekant jersey som tema. Jag kan räkna min erfarenhet inom trikå på två fingrar. En svart klänning jag sydde för längesen och en Coco jag sydde tidigt i våras. Det var med andra ord ett moment jag bävade lite inför. Nu består inte leggings av så många sömmar men det är lätt att vara kung hemma i tv-soffan. Haha. Pressen på plats är något helt annat. Och lite av tiden försvinner till intervjuer när redaktörerna kommer.

Nåväl. Mina leggings var faktiskt fina om än lite-lite tråkiga. Blomman på benet syddes fast för hand. Den limmades inte men jag vet att jag borde tagit ut svängarna lite mer. 


Jag bara älskade de kreativa utmaningarna. Klippa sönder och montera om till något nytt var så himla kul. Min topp, tillverkad av en ganska oformlig collegetröja blev jättefin. Självklart blev jag överlycklig och stolt att jag blev utvald som en av de bästa även denna gång. Woop-woop! 


Jag roade mig med att klippa ihop en liten best-of-avsnitt-två-film i mobilen. Här har ni den!


Här satt vi och fikade och väntade på beskedet om vem som skulle få åka hem. Det blev Alicia denna gång. Så ung och redan så duktig.


16 okt 2014

På andra ställen än här

Det gläder mig att så många redan hittat hit. Det finns några ställen till att följa mig på om man vill.

Jag har en Facebooksida för min blogg. Där lägger jag förutom mina blogginlägg även ut länkar till tips och tutorials som inspirerar mig.
www.facebook.com/annaneah

Jag älskar Instagram och där får man nog den bredaste bilden. Mycket sömnad så klart och små tips, bilder från huset jag bor i (som är en gammal skola), katterna och hunden, resor, renovering och pyssel. Sök på annaneah så hittar ni mig där.
www.instagram.com/annaneah

15 okt 2014

TV-debut och avsnitt 1!

Ja, då var premiären avklarad och jag hade nog förträngt att jag fick så mycket positiv feedback. Jag var så säker på att jag skulle åka ut. Utförandet hade absolut kunnat vara bättre men kjolmodellen är jag helnöjd med.


Kjolen i röd twill med infälld röd chiffong var en egen design och egentligen inte svår men min stress gjorde att jag inte kunde koncentrera mig alls. Jag hade dessutom bytt till detta egna mönster (som bara fanns i mitt huvud och skapades på plats) strax före jag åkte hemifrån. Det tillsammans med allt nytt, alla kameror, människor, tävlingsmomentet, att sy till en okänd modell, krångel med ångstrykjärn och overlock, värmen i lokalen och prestationskraven gjorde att min hjärna fick blackout. Jag yrade mest runt och förstod inte mina egna anteckningar. Både läskigt och frustrerande.


Designen på kjolen gillar jag jättemycket. Den är vippig och chiffongen som sitter strax under rumpan ger en extra dimension. Meral, min vackra levande modell gjorde den verkligen rättvisa. Hon var dessutom den mest gulliga och fina människa man kan tänka sig. På de två minuter jag hade över när kjolen satt på henne hann jag även sy ihop ett hårband. Hängslarna fick bättre exponering då.

Jag ska faktiskt sy exakt samma kjol till mig själv. Dock utan all stress och fullständigt noggrant och perfekt. Jag funderar på att göra en tutorial samtidigt så att ni också kan sy den. Vad tror ni om det?



Jag älskade den kreativa utmaningen för jag älskar att drapera direkt på provdockan. När jag såg jeansjackan var min första tanke att slakta den totalt, använda former som fanns i befintliga sömmar och skulptera om det till något helt annat. Och smocken hjälpte till med formen i ryggen. Ingen skulle kunna ana att det varit en jeansjacka. Så himla glad att juryn gillade den och att jag hann få den klar på den korta tiden.



Det var tråkigt att Kristoffer fick lämna. Han var både charmig, kunnig och rolig och hade varit intressant för programmet. Jag tyckte dessutom hans kjol var väldigt vacker och helt i linje med hans personliga uttryck. Här provar vi vintagehattar tillsammans med Lisa som mycket välförtjänt vann veckans plagg.



Nästa vecka ser ni mig alltså igen. Och då är det stretchtyger som gäller! Huvva!

14 okt 2014

Sagan om Hela Sverige Syr

I december förra året fick jag ett mejl från Meter Produktion som uppmanade mig att söka till ett nytt program som skulle handla om sömnad. Jag funderade i några veckor innan jag skickade in min anmälan. Var det något program jag skulle söka till var det ju ett program om det jag älskar att göra, nämligen att sy. 



Så i början av januari skickade jag in presentation och film! Thomas hjälpte mig att filma och levde sig in i rollen som regissör för detta mästerverk där jag berättar om mig själv och det jag syr.


Det dröjde inte länge förrän jag blev kallad till intervju i Stockholm. 24 januari fick lantlollan flyga till storstan. Jag klädde mig i hemmasytt (vad annars!?) och avverkade en mycket glad intervju. Sen åt jag med stor aptit sushi på Berns asiatiska.



I mitten på februari blev det ännu en resa till Stockholm för att medverka på casting. Vi fick träffa juryn (hur trevliga som helst), kanalrepresentanter (lite mer avvaktande och observerande) och så avslutades allt med ett praktiskt prov då vi fick sy ihop två tygstycken med 4 knappar och knapphål på 20 minuter. Det var inga problem men oj vad mina händer darrade. Jag är ingen tävlingsmänniska.


Efter nästan tre veckor, i början av mars ringde telefonen. Jag ropade till Thomas i falsett: "det är 08-nummer!".
Åh, vad hon pratade länge innan hon kom till sak. Hur är det och hur går det och vad gör du? Kallprat när det är som sämst. Till slut kom det. Jag var en av åtta. Woop-woop!


I samma veva reste min bästa sykamrat Annemarie ner för årets första symester. Vi hade mycket att prata om under tiden vi sydde. Vilka skulle utmaningarna bli? Vad behövde jag öva på? Skulle programmet behöva textning pga Karlshamns-dialekt? Så många frågor och inga svar.


Rosa bubbel och symaskiner i en härlig kombo.


Veckorna gick och jag sydde på här hemma. Alltid i sällskap av antingen katt eller hund, eller både och.



I april fyllde jag år och Thomas överraskade mig med tårtfrukost i sängen och fantastiska presenter. Ett saxsmycke specialbeställt från lokala guldsmeden Frembergs och en pressarfot för smal fåll till Berninan. Han kan, den pojken!


Anna Ileby hjälpte mig att pimpa bloggen med mycket passande illustrationer. Hur fint?



Det blev så klart extra roligt att besöka tygaffärer, planera projekt och sedan sy dem.



Snoddas och film var mina ständiga sällskap. Jag kollar alltid på film när jag syr. En enkel klänning eller blus = 2 filmer. En mer avancerad klänning = 1-2 säsonger av en serie. Ja, ni fattar.



I slutet av juni reste Annemarie ner för vår andra symester det här året. Annemarie bor i Boden, Norrbotten, så det är en bit att åka.



I slutet av juli hade vi vår tredje symester. Jag sydde verkligen hur mycket som helst. Jag såg sommaren passera genom fönstret och husmålningen fick skjutas upp till nästa år.


Första veckan i augusti kom ett tv-team hem till mig för att göra små inslag till programmet och några dagar senare var det dags för mig att åka på inspelning. Två maskiner i bagaget, en massa verktyg och kläder till en total vikt av 59 kg. Som tur är var Blekingeflyg väldigt snälla och lät övervikten passera gratis.


Sen fick jag träffa det här härliga gänget, dvs de sju andra utvalda. Här var vi på väg till första inspelningen, intet anande om hur allt skulle bli.



Båtselfie med Alicia, Jenny, mig och Lisa.


Många månader har passerat sedan jag först fick veta att det skulle bli ett program och idag är det premiär. Långt inlägg och en lång resa. Efter programmet tänker jag berätta lite mer om hur det gick och OM det gick. Kanske även avslöja hur stor skämskudde jag var tvungen att använda för att kunna se det. I kväll alltså! Tisdag 4 oktober kl 21.00 i Sjuan! Hoppsan-sa!

7 okt 2014

1 vecka kvar till premiären!

Nu är det exakt en vecka kvar till Hela Sverige Syr börjar. 14 oktober kl 21:00 i Sjuan närmare bestämt. Lite nervös är jag. Jag har ju ingen koll på hur jag kommer framställas eller upplevas. Men det är ju så när man ger sig in i tv-leken. Den som lever får se, helt enkelt. 
Jag kan säga redan nu att jag är mycket förvirrad i premiären. Om ni någonsin upplevt sådan stress att hjärnan liksom stänger av förstår ni vad jag menar. Allt var nytt, tidspress, tävling, kameror i ansiktet och mikrofon på sig. Det räckte med en djup frustrerad suck så hade du alla kameror runt dig och redaktörer som frågade hur det gick. 

Nu sitter jag, Linda, Andreas och Birgitta förresten på billboards och reklamtavlor över hela Sverige. Har ni sett någon än?


Det är två utmaningar i varje avsnitt. En som är baserad på att följa ett mönster och en kreativ utmaning där man får några färdiga beståndsdelar (plagg/tygstycken) att göra om till något helt nytt. På mycket kort tid dessutom. 

Kommer ni kolla?

3 okt 2014

Nysytt! Den rödprickiga med fickor

Den här sydde jag i somras under en av symestrarna med Annemarie men sen blev den hängande utan knappar väldigt länge. Jag brukar försöka göra klart ett projekt innan jag går vidare till nästa men detta var helt klart ett undantag.


Klänningen är gjord utifrån ett mönster från New Look nr 6587 som jag använt förr och tycker om. Fickorna är väldigt praktiska och rymmer mycket utan att vara för stora. Jag har hellre fickor än handväska om jag kan välja.  Fickor med vita passpoaler är extra fint. Dessutom är jag mycket förtjust i kombinationen rött och vitt.



Det enda jag förändrade från originalmönstret var att jag valde en annan ärm. Den kommer från min samling med universalärmar och är en puffig favorit. Klänningen är sydd i bomullstyg men jag har glömt var jag köpte det. Kan vara Stoff och Stil, eller Ohlssons. Minnet sviker...



Kjolen är rynkad i midjan och inte särskilt vid egentligen. Lagom liksom.



Röda klänningar går alltid åt eftersom jag alltid sjunger i rött med swingorkestern. Det är vår färg. 

1 okt 2014

Nysytt! Den ljuvligt blommiga

Egentligen sydde jag den dagen före jag skulle åka upp till Stockholm för att spela in Hela Sverige syr. Och det är dessutom den klänning jag har på min pressbild från programmet.



Mönstret är en gammal favorit från Butterick 5846. Dom öppna insnitten i livet är väldigt smickrande och ger också en helt annat rörlighet än vanliga ihopsydda.


Tyget är jag så himla kär i. Det är den ljuvligaste av viscoser som jag hittade i tygaffären i stan. Jag ångrar nu att jag inte köpte hela rullen så jag kunde gjort en härlig kimono av samma tyg. Hade funkat hur bra som helst.


Överdelen har ok och även ryggen har öppna insnitt. Skärpet är gammalt från Lindex, tror jag. Och skorna är Swedish Hasbeens Mimmi. Älskar just den modellen och har tre par.


Kjolen är ett eget påhitt med motveck. Som ni ser smyger Snoddas sig in i bilderna. Han är värsta linslusen. 


Vad tycker ni?

30 sep 2014

Över hela avlånga landet!

Just nu finns jag med på kampanjbilderna för Hela Sverige Syr i sybutiker över hela landet. Även Andreas och Birgitta från sygänget är med och så Linda i mitten förstås. Det här är från skyltfönstret i en butik i Ulricehamn.


Klänningen på bilden har jag självklart sytt själv. Det är ju den här. Håret fixade jag själv och det sista piffet i ansiktet fick jag hjälp med av en duktig sminkös.


Thomas var och hälsade på och kunde fotografera fotograferingen! Himla lägligt.


Och slutresultatet blev ungefär så här! Finfint!


27 sep 2014

Nysytt! Den gråa lökkappan

Lökkappa?! Ja, mönstret (Onion 1041) testade jag för första gången nu och det kommer från danska företaget Onion. Det var säkert 2 år sedan jag köpte det och först nu kom jag till skott!
Ulltyget har legat i mina gömmor länge och köptes sig i tygaffären här i stan. Den, som till min stora sorg numera är nedlagd...


Originalmönstret är ganska enkelt. Det finns varken fickor, slag eller foder med i beskrivningen.
Jag sydde först ihop kappan som den var skriven men gjorde den något längre. Första provningen blev en stor besvikelse. Den där rynkningen i midjan i kombination med ett mellantjockt ulltyg var verkligen inte smickrande. Så jag sprättade bort underdelen igen och gjorde om! Av erfarenhet har jag lärt mig att lagda veck passar mig bättre. Jag provade mig fram till veckens placeringar.


Jag ritade om infodringarna och anpassade dem för foder i ljusblå satin. I övrigt är kappan inte extrafodrad för värmens skull. Den är tänkt som en höstkappa.
Klänningen har jag inte sytt. Den är vintage 50-tal, köpt på 'Nasta' i Helsingfors.


Eftersom modellen är så enkel lade jag lite extra tid och omsorg på detaljerna. Jag sydde fina stickningar, dekorationssömmar som följer kragen och öppningen hela vägen runt. Tre stycken parallella sömmar.
Pin från Gilla Karlshamn!


En annan detalj jag adderade var slejf på ärmarna och i ryggen. En kappa utan slejf i ryggen är ofullständig, tycker jag. Slejfen på ärmen är fastsydd i ärmsömmen på ena sidan och drar ihop ärmvidden något med en knapp.


De svarta knapparna med ankare på hittade jag på loppis. Jag köpte en låda med blandade knappar och av just dessa fanns väldigt många. 17 knappar totalt användes till kappan och ändå har jag många kvar. Jag älskar loppis!


Första dagen jag använde kappan hade den inga fickor. Det tog inte långt tid att upptäcka hur värdelöst och opraktiskt det var. Väl hemma sydde jag genast på två fickor. Jag gjorde dem djupa och rymliga och sydde flera stickningar även på dem.


Kappan är numera inte alls särskilt lik ursprungsritningen. Utan alla detaljer hade jag nog inte varit så nöjd med den. Nu känns den väldigt gedigen och jag är glad att jag lade ner lite extra tid. Kommer jag använda onion-mönstret igen? Förmodligen inte. 


Det här blir förmodligen inte den enda gråa kappan jag syr. Jag har redan köpt tyg till en vinterkappa!