Sune bara genomälskar när jag är ute i trädgården och fnular. Han blir som upplivad av det. Jag med för den delen som gärna vill ha hans sällskap. Han älskar också när vi går upp på vinden tillsammans. Vi ska bara vara där tillsammans han och jag, gå runt, lukta lite och så ska jag prata fint med honom. Han blir hur kelen som helst. Katter är roliga djur.
Thou art more lovely and more temperate.
Rough winds do shake the darling buds of May,
And summer's lease hath all too short a date.
Sometime too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimmed;
And every fair from fair sometime declines,
By chance, or nature's changing course, untrimmed;
But thy eternal summer shall not fade,
Nor lose possession of that fair thou ow'st,
Nor shall death brag thou wand'rest in his shade,
When in eternal lines to Time thou grow'st.
So long as men can breathe, or eyes can see,
So long lives this, and this gives life to thee.
William Shakespeare
Jag har inte varit en trädgårdsentusiast särskilt länge. Anledningen är väldigt enkel. Jag har ju inte haft en egen trädgård så länge. Mitt tidigare odlande har på sin höjd sträckt sig till en utekruka vid ytterdörren.
Däremot har jag haft förmånen att växa upp på landet i den vackraste trädgård som finns. Det finns alltså förebilder jag ser upp till och mål som ska nås. Min mamma har så gröna fingar att de ser ut som outslagna knoppar. Växterna står som i givakt när hon kommer med vattenslangen, som om de inte vill annat än att denna kvinna ska vara stolt över dem. Man kan säga att om mammas trädgård är som ett spa för växter, så är min som en minneslund.
Jag har under 3,5 år "utvecklat" trädgården där jag bor. Växter har kommit och gått under dessa år. Jag är exempelvis inne på mitt tredje magnoliaträd. Det första backade jag över med bilen (det var inte så smart placerat), det andra åt mördarsniglarna upp och det tredje är nu på hospice bredvid rhododendronbuskarna. Jag tror ändå hoppfullt att det snart kommer att växa till ett stort och ståtligt blommande träd. Vi får väl se, säger skeptikern.
Jag har också utvecklat en expertis för att ta död på klätterväxter av olika slag. Min trädgårdsdröm är inramad av klätterväxter, som en sal av lummig och doftande grönska. Jag har bäddat för deras klättring genom att bygga fina plank och jordförbättrat med hundratals liter jord och sedan gått långa vattningsrundor på kvällarna. Trots det har den ena klätterväxten efter den andra inte visat mig någon större entusiam. I minneslunden för klätterväxter finns blåregn, humle (som ju alla säger växer som ogräs) clematis, pipranka och nu har mina murgrönor fått bruna blad så de är säkert också inne på sista versen. Murgrönor?! De ska väl tåla en istid?
Jag började bygga en ny trädgård nere på vår äng förra året. Det var ju en ren fröjd att redan i mitten på mars månad (våren var ju tidig förra året) stå i skjorta och jeans och drömmande gräva bort kvadratmetervis grästuvor och ersätta med jord. Där nere planterade jag till exempel två stora buskar med lagerhägg (för lite vintergrönska) vars löv detta år mest är gula. Det är väl de sista dödsryckningarna även för dessa. Vet inte hur personligt jag ska ta det. Det kan ju vara den långa vinter. Det är väl inte mig det är fel på?! Nä, det måste vara något annat.
Men det är något med våren. Det är som man föds på nytt. Och samtidigt föds hoppet om att i år kommer allt jag planterar trivas och växa. I år kommer det vara mig växterna står i givakt för när jag kommer med vattenslangen. I slutet på sommaren kommer jag att ha den där lummiga lövsalen att strosa runt i. Det är samma barnsliga förtjusning igen och jag är full av optimism. Och om det nu ändå inte skulle gå vägen är det i varje fall ganska fint att veta att växterna får sin slutliga vila på en fin plats. I min alldeles egna minneslund.
Publicerades i tidningen Sydöstran 15 maj, 2013
Nyplanterade Silverregn. Håll tummarna…
Röd dag betyder egentligen ingeting för en företagare med en deadline men jag passade ändå på att åka till en av årets bästa skåneloppisar i Vanneberga. Med mig fick jag två syskonbarn och en syster och baksätena på min gamla volvo laståsna var nerfällda och redo för fynd.
Med facit i hand var det en mycket bra loppis. Vi var tidiga och stod längst fram vid grinden när den öppnade. Då måste man röra på påkarna när det är dags annars blir man nertrampad. Det är som kosläpp med människor. Jag rusade i vilket fall snabbt mot möbelavdelningen för en snabb avscanning och hittade där en vit gammal tamburmajor för 40 kronor. Efter det blev det en kort tur till tygtältet där jag fyndade två kassar med vikade spetsdukar, stora och små. Resten av tiden satsades på porslin i blått och vitt, som är min kärlek och mission in life. Gustavsberg och rörstrand hittade jag massor av. På slutet hittade jag dessutom en cool kitchig fåtölj med fransar och hjul på benen och en filmduk från 60-talet. Hela kalaset idag kostade mig ungefär 300 svenska kronor. Nu kollar vi lite!
Jag bara älskar den gamla Volvon. Utrymmet inuti är fantastiskt och med takräcket på taket kan jag även hämta brädor och annat virke jag behöver.
Ett helt gäng vackra tallrikar och uppläggningsfat hittade jag apbilligt.
Två ryamattor i härliga färger som Sune genast tog emot som sina.
Filmduken som verkligen är superfin. Vet inte vad jag ska ha den till än men för 20 kr kunde jag inte säga nej.
Den härligt kitchiga fåtöljen som ska få bo i vår kontorvåning.
Och ett helt gäng med virkade skönheter. Stora stycken som kan användas både som duk och överkast och små. Jag samlar små för att så småningom sy ihop till en stor duk.
Jag träffade en riktig loppisveteran i form av trevliga och talangfulla Ida och så kelade vi med en härlig Basset. Eftersom vi planerar att skaffa hund här hemma så frågar jag ut människor om olika raser och lusläser på nätet. Hunden var ett riktigt charmtroll. Ja, Ida också :)
Jag hittade några småsaker till som jag inte fotograferat men det var en bra fyndag idag. Så billigt, vackert och härligt.
Jag älskar loppis!
