5 juni 2009

Flickan och kråkan

Vi hittade en kråka på trottoaren. Den låg på rygg i regnet. När vi gick förbi upptäckte vi att den rörde på sig. Jag hade omöjligt kunnat lämna den där. Så jag tog med den upp, la den i en korg på en handduk och satte den där det var varmt. Den var ju så blöt och kall och orkade knappt hålla ögonen öppna. Jag har ingen aning vad som hänt med den. Jag kanske inte kan rädda den men jag kan i allafall se till så den somnar in på ett varmt och tryggt ställe. Vi får se vad som händer.

Efter vi varit iväg en stund tillbaka tittade jag till den igen och den var redan piggare, torrare och varmare. Den tittade med sin klarblåa ögon och visade ingen rädsla alls. Jag gav den då lite vatten och den drack törstigt. Det bådar ju gott.



Jag hittade följande information om kråkor på wikipedia:
Arten kråka är sällskaplig och begåvad, både kroppsligt och till förståndet. Synen, hörseln och luktsinnet är skarpa. Under förmiddagarna söker kråkan energiskt sin föda och letar igenom alla ställen där det kan finnas lämplig föda. Kråkan är allätare och har en mycket varierad kost. Den äter till exempel döda djurkroppar, sniglar, insekter, köksväxter, groende eller mogen säd, småfåglar, smärre däggdjur, fisk, fågelägg.
Mitt på dagen vilar den sig, men under eftermiddagen är den åter ute på spaning. Framåt kvällen samlas traktens kråkor och tillbringar natten i någon lund eller skog. Kråkan är mycket vaksam, särskilt om den är utsatt för förföljelse. Rovfåglar undgår sällan dess uppmärksamhet och förföljs under höga skrik. När en kråka av denna anledning eller vid någon fara ger ifrån sig sitt läte samlas alla kråkor som finns inom hörhåll.

2 kommentarer:

  1. Men lillekråkan! Min Peter heter ju faktiskt Kråk-Peter Larsson!!

    SvaraRadera
  2. Men så söt! Hur gick det med den?

    Fin blogg har du också!

    SvaraRadera