22 jan. 2010

Lantlollan

lantlolla

Jag är en lantlolla. Och det är jag stolt över för lantlollor, de klarar det mesta.

Som lantlolla på en gård fick jag lära mig att hugga i. Plocka sten, stå på hölasset, köra traktor och hjälpa till med både det ena och det andra. Dessutom hade jag under flera år häst och blev under den tiden vän med både grep och hammare. Jag byggde hinder till hagen och i skogen. Alla verktyg fanns ju till hands. Det var bara att köra igång med sina projekt.

I skolan var det inte så rysligt hippt att vara från landet. Och på högstadiet var det verkligen inte det. Stadsråttorna såg ner på lantlollorna. Men jag inser ju nu att jag har en verklig fördel av den uppväxt jag fick. Jag fick både skinn på näsan och ett praktiskt problemlösande handlag. Och vilken nytta jag har av det idag! Så sista skrattet går nog faktiskt till mig.

Det praktiska tänket och den mesta kunskap jag har idag har varit behovsframkallad.
Mina inspelnings- och studiokunskaper började med att jag ville kunna spela in när jag sjöng och göra musik. Jaha. Då får jag väl fixa lite grejer och experimentera så att jag kan göra det. Jag köpte en enkel begagnad portabel kassettstudio, och lite senare en synt och där gick det startskottet. Nu gör jag ljuddesign för P4 Dans som har en halv miljon människor i publik på söndagskvällarna.

Mina sykunskaper grundades i att jag ville kunna sy fina utklädningskläder. Jaha. En tygbit + tråd + mammas symaskin så gick nästa startskott. Mycket av det jag sydde blev bajs i början men några år senare sydde jag kläder till t.ex musikalföreställningar, korsetter och krinoliner. Och nu har jag världens nytta av det när jag syr mina egna retrokläder eller scenkläder.
Och så har det fortsatt med webb, grafisk produktion, snickrande, musikproduktion och komposition, målande och allt annat jag haft ett behov av att lära mig. Och det finns huuur mycket som helst kvar som jag vill utveckla, fördjupa och lära mig.

Jag är helt övertygad om att man kan göra precis allt det man bestämmer sig för. Bara du verkligen vill och tycker det är roligt, så kan du . Blir det fel någon gång är det bara att testa igen. Förr eller senare går det. Man kan tvivla ibland på sig själv ibland, såklart. Det gör jag ofta. Men man växer för varje ny utmaning man får. Det ena ger det andra och man halkar vidare på olika bananskal mot nya utmaningar. Tyvärr är det nog så att man krymper om man inte får de där utmaningarna.

Så låt aldrig någon person få er att tvivla på att ni kan precis allt!
Ni har bara inte lärt er allt riktigt än. Eller hur?

balettflickan

2 kommentarer:

  1. Det var bra skrivet, är själv en lantlolla boende i en större stad och jag känner så väl igen mig i det du skriver. Du har en trevlig blogg som jag är inne och kikar på varje dag.
    Tack Anna för att du finns och kan glädja oss läsare med dina fina ord och bilder.
    Gittan

    SvaraRadera
  2. HURRA för dig! Skriv mer sådant här. Det är så kul att få se på "personen bakom"

    SvaraRadera