Premiär!

Lagom till helgen hoppade vi; mina 3 syskon, deras respektive och jag in i en hyrd minibuss och styrde kosan mot Norrköping. Premiären av Dansbandskampen under lördagen var målet. Kan alla tävlande dansband ha en hejarklack så kan min Thomas ha det också.

Innan insläppet på lördagen samlades vi för lite fördrink, uppladdning och snacks.
Vänster till höger: Rolf (min systers man), jag, min syster Lisbeth, och mina bröder Erling och Rolf). Erlings fru Maggan skötte kameran.



Jag hjälpte syrran att sätta upp håret. Hon är blond och blåögd och jag är mörkhårig och grönögd men vi är lika i sättet. Vem är brevbäraren far till?



Väl framme på arenan bjöds vi på bubbel.


Spjuveraktige Svannte i Playtones var där och drack bubbel också.


Vi satt bordet bredvid Svannte. Han fick hjälpa till att fotografera oss.



Thomas och Gunhild var på G innan sändningen.


Maggan och jag fnittrade åt allt möjligt.



Bror Erling och syster Lisbeth är också lite spjuveraktiga.
Erling hade tur och vann sin biljett i en tävling. Han har tur både i spel och kärlek, han.

Rolf nummer 1, min systers man.



Och Rolf nummer 2, min bror. Det är ju denna Rolf som hjälpt mig att bygga min bod. Det är rock’n roll!


Vi dansade och åt gott. Sedan började TV-sändningen. Det är alltid intressant att se hur allt funkar på en sådan. Lite mindre arena i Norrköping än tidigare år i Strängnäs men mysigt och varmt. Stämningen var god och dansgolvet fullt.


Syrran dansade så att håruppsättningen trillade ner. Men hon var söt ändå.


När TV-sändningen var över och pressen hade fått sitt anslöt Thomas till vårt bord. Det är en rysligt söt pojk, det där och han var som vanligt bäst.


Stefan kom och sa hej.



Vi dansade så gott det gick till bandet som spelade efter sändningen. Men de var ganska tråkiga. Det var vi nog inte ensamma om att tycka för dansgolvet glesades ut kontinuerligt.


Vi var ändå sist ut när musiken tystnade och stället skulle stängas.
Man har inte roligare än man gör sig.