Jag tyckte det var en sorglig saga och tyckte så synd om den där granen som i ena stunden älskades och i andra stunden stod på bar backe, helt naken. Jag tänker på sagan varje år när granen ska ut.
Den har satt spår i mig av någon anledning.
Så nu står den där, vår gran. Naken och mycket trött.
Nästan lite skamsen.
Och jag kan bara tacka för det som varit.

Allt pynt ligger nerplockat i en låda. En salig blandning av nytt och gammalt. Jag brukar köpa något nytt fint på rean efter jul som kan användas året därpå. Det blir som en glad överraskning nästa gång man packar upp att där ligger något nytt.


Hade skorna varit lite större tror jag de hade varit fina på ett bröllop.

Nu ser vi framåt.
Mot tulpaner, gräsfläckar, bara ben och ljusa kvällar om våren.
Jag längtar efter det.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar