Naken, trött och sorgsen

När jag var liten hade jag en sagobok som handlade om en julgran. Den stod fridfullt i skogen när någon hittade den, bar hem den och klädde den i fina “kläder”. Det var spännande för granen att se allt som hände runt den. Tindrande barnaögon och paketöppning, julbord och julskratt. Men när julen var slut bestals den på alla sina kläder och även sina barr och den hamnade till sist i återvinningshögen.

Jag tyckte det var en sorglig saga och tyckte så synd om den där granen som i ena stunden älskades och i andra stunden stod på bar backe, helt naken. Jag tänker på sagan varje år när granen ska ut.
Den har satt spår i mig av någon anledning.

Så nu står den där, vår gran. Naken och mycket trött.
Nästan lite skamsen.
Och jag kan bara tacka för det som varit.


Allt pynt ligger nerplockat i en låda. En salig blandning av nytt och gammalt. Jag brukar köpa något nytt fint på rean efter jul som kan användas året därpå. Det blir som en glad överraskning nästa gång man packar upp att där ligger något nytt.


Hade skorna varit lite större tror jag de hade varit fina på ett bröllop.


Nu ser vi framåt.
Mot tulpaner, gräsfläckar, bara ben och ljusa kvällar om våren.
Jag längtar efter det.