20 juni 2012

Farväl älskade Sixten

Idag tog vi farväl, Sixten och jag.

sixten-maj1

Jag berättade för honom att jag älskar honom, att han är vacker. Han brukar flörta när jag säger det.
Att jag kommer sakna honom väldigt mycket. Sakna att prata med honom och sakna hans ständiga sällskap. Hur han följer mig från rum till rum. Hans spinnande i mitt knä och hur han ligger sked med mig i sängen.
Han verkade väldigt lugn just då.

sixtenStudion

Han hade magrat så jag bokade tid hos veterinären för att kolla ifall han behövde någon hjälp. Han hatar att åka bil så jag förklarade för honom att det inte var farligt. Bara lite läskigt.
Väl framme upptäckte veterinären en stor tumör i hans lilla mage. Jag var inte riktigt beredd på det beskedet.
Jag grät massor men ville inte att han skulle lida i onödan. Det skulle bara bli värre med tiden och han skulle få plågas. 
Vad förnuftet säger är ju en sak. Vad hjärtat säger är en helt annan. Och jag är så förkrossad nu.

2009-03-sixten3

Han somnade in i min famn. Jag klappade honom på det där sättet han älskar väl förbi hans sista hjärtslag.

sykatten1

Sixten blev nio år. Hans bror Malte på bilden bara tre.

sixtenMalteLiten

26 kommentarer:

  1. Så fruktansvärt, jag beklagar verkligen.

    SvaraRadera
  2. Jag lider med dig och tårarna rinner. Vet precis hur ont det gör att mista sin älskade kattvän. Miste min förra hösten och det känns fortfarande i hjärtat. "Ser" henne fortfarande i ögonvrån här hemma.

    SvaraRadera
  3. Stor varm kram till dej! Vet precis hur du känner. I fredags fick min älskade hund Bamse somna in. Också i min famn med en massa kärlek sänd till honom. Vi fick 12 underbara år tillsammans. Jag ångrar inte att jag lät honom somna in, han skulle inte lida. Men jag saknar honom så...det värker i mitt bröst! Han fattas mej!
    Må så jättegott!
    Kram Miriam

    SvaraRadera
  4. Jag lider med dig! Det gör så ont när de älskade små liven lämnar oss.

    SvaraRadera
  5. Usch vad tråkigt! Förlorade min katt i februari och saknar honom fortfarande. Att de små liven kan ta så stor plats i hjärtat!
    Kramar till dig!

    SvaraRadera
  6. Nej fy vad hemskt. Det är det sämsta med att ha djur, när de blir sjuka och inte mår bra. Så sorgligt. Kram!

    SvaraRadera
  7. Så obeskrivligt sorgligt.
    Stor kram till dig.

    SvaraRadera
  8. Åh vad ledsamt... Kramkram!

    SvaraRadera
  9. Det är så sorgligt när en vän blir så sjuk att det inte finns något annat att göra än att ge dem den hjälp de behöver, för att slippa lida i onödan! Förstår att Du är ledsen och jag fick tårar i ögonen, när jag läste om Din älskade Sixten. Du får trösta Dig med att han nu är på musjakt i de sälla jaktmarkerna.

    SvaraRadera
  10. Det här gjorde mig tårögd. Kramar till dej! Jag vet hur älskade de små djuren kan vara.

    SvaraRadera
  11. Hej så ledsamt att Sixten måste lämna jordelivet, jag storgirnade när jag läste ditt inlägg, så fint du beskriver Sixten och er relation. Sixten hade verkligen en superfin människofamilj och ett toppenliv och han fick ett kärleksfullt avsked. tack för att du delar. Har själv katt och bävar för att behöva ta avsked en dag...

    Frida

    SvaraRadera
  12. underbaraclara20 juni 2012 18:18

    Å vad ledsen jag blir Anna! Bara de som älskar ett husdjur förstår hur fruktansvärt det är när de är borta. När jag tog bort min Sixten sörjde jag djupt och första dagarna grät jag bara. Vilken fin liten misse han var ändå

    SvaraRadera
  13. Å vad det gör ont i hjärtat, det är så tårarna kommer. Jag har själv tagit farväl av två katter, så jag förstår vad du går igenom. Det är så sorgligt att förlora en familjemedlem. All kärlek! <3

    /Sarah

    SvaraRadera
  14. Hej Anna! Åh, vad jag känner med dig. Fick tårar i ögonen av alla fina bilder och vilket känslosamt och fint avsked ni tog av varandra. För ungefär 10 dagar sedan var jag tvungen att låta min älskade hund Ellie somna in efter flera dagar på sjukhus och ett otal undersökningar. Hon föll ihop en dag efter morgonpromenaden och fick inte luft. Jag trodde hon satt något i halsen och öppnade hennes mun och höll nere tungan för att se om det sat något i vägen. Då svalde hon till, fick luft igen och blev sig själv och jag trodde att faran var över. Fyra dagar senare hände samma sak men med ännu värre andnöd. Vi kastade oss iväg till veterinären i Borgholm som gav henne syrgas och konstaterade vatten i lungorna. Vi skickades vidare till Läckeby (utanför Kalmar) och där blev hon inlagd. En undersökning visade att hon hade s.k. Larynx Paralysis, en förlamning i strupen som orskar plötsliga andningsstopp då strupen inte vidgar sig som den ska vid inandning. Det går att operera, men de måste först veta vad som ligger bakom förlamningen. Då möjliga orsaker kunde uteslutas en efter en fanns till slut bara en kvar, misstänkt hjärntumör. För exakt diagnos skulle hon remitteras till Västerås för magnetröntgen. Jag kunde inte dra iväg med henne 50 mil utan att veta om hon ens skulle överleva resan. Prognosen var så dålig och hon fick ett par andningsstopp på sjukhuset också och efter att ha sett paniken i hennes ögon vid anfallet hemma, så kunde jag inte låta henne gå igenom det fler gånger. Beslutet var oundvikligt, men det svåraste jag någonsin tvingats ta. Trodde inte en människa kunde gråta så många tårar som jag gjort sista veckorna. Min andra hund, Maggie och mina tre katter Wilma, Maya och Signe har fått fler pussar och kramar än de velat ha sista tiden. Ellie skulle fylla 6 år i sommar. För 6 år sedan gick jag igenom nåt liknande med min älskade katt Astra, vars njurar plötsligt lade av. Hon såg ut ungefär som din Sixten. En helt underbar katt som bara blev ca 7 år. Det är det värsta med att ha djur, att man inte får ha dem för alltid. Man får ta fasta på glädjen man hade tillsammans med dem den tid man fick. Det är svårt att göra såhär i början, men det blir lättare med tiden. Tänker på dig och känner så med dig.
    Stor kram, Lina på Öland
    ateljeo.wordpress.com

    SvaraRadera
  15. Åh nej!! Stackars lilla Sixten, och stackars er. Hoppas han har det bra i katthimlen

    SvaraRadera
  16. Näe vad tråkigt att mista honom. Massor av tröstekrama
    r. Gun-Britt

    SvaraRadera
  17. Så otroligt sorgligt, Anna. Tårarna rann när jag läste dina fina ord om lilla Sixten och ert avsked. Jag kämpar ju själv på här hemma med Elvis som inte är riktigt kry, och jag bävar verkligen för den dagen då jag inte kommer att kunna ha honom kvar. Han har iofs varit mycket bättre på sistone, men man vet ju aldrig vad som kan hända. Oavsett om ett sjukdomsbesked kommer plötsligt eller ej så är man aldrig nånsin tillräckligt förberedd på att mista sin lille vän. Massa kramar till dig

    SvaraRadera
  18. Här får du en stor cyberkram! <3

    KRAM

    SvaraRadera
  19. Åh! Jag vet så väl hur det är!

    Våran Tilda hade blivit ilsk och annourlunda. Man fick inte komma nära henne och vi förstod att hon var sjuk, så min svåger fick skjuta henne men kull och allt i magen. Men på vägen in till huset så lät hon mig bära henne ett par meter, det var hennes sätt att säga "hejdå" och jag är henne evigt tacksam.

    SvaraRadera
  20. Det konstiga med katter som försvinner från ens liv är att man fortfarande ser och hör dem. Ser i ögonvrån att de ligger på sin vanliga plats i soffan, hör när de tassar i trappen och känner den varma gropen som de gjort sig i sängen. Tycker jag iallafall.

    Hoppas du får en finfin midsommar trots det tragiska.

    SvaraRadera
  21. Åh så hemskt sorgligt! Har själv katter och vet hur fruktansvärt det är när de mår dåligt.
    Tröstekramar i massor till dig!

    SvaraRadera
  22. Fy vad tråkigt! Jag vet precis hur det känns och hur tomt det blir.

    SvaraRadera
  23. Jag förstår din sorg. Det gör så ont, så ont.
    Vi förlorade en älskad katt på exakt samma vis i julas.

    Så oerhört fin han var, din Sixten.

    SvaraRadera
  24. Jag hade en katt som såg ut precis som Sixten, förut. Vi var tvungna att ta bort honom för att han inte trivdes med våra hundar. Jag är fortfarande ledsen för det. Vissa saker känner man länge av. Och djur är ofta så himla, himla nära än. Speciellt katter och hundar.

    Styre kram till dig!

    SvaraRadera