7 juli 2012

Krönika 1 – i sin helhet

byline-kronika1

Jag tänker väldigt sällan att jag inte kan något. Det handlar bara om att jag kanske inte kan det just nu. Dessutom är jag extremt dålig på att säga nej om något verkar intressant. Att inte kunna säga nej behöver inte vara dåligt.
Tack vare min oförmåga att säga nej har jag samlat på mig en buffé av bra kompetenser och erfarenheter. Så när frågan kom från Sydöstran om jag ville vara deras krönikör sa jag:
- Jamen, vad kul. Det vill jag gärna!
Jag har ett mantra som hjälper mig. Det har jag programmerat in i ryggmärgen och det dyker upp varje gång jag ska göra något nytt. Det lyder:
- Hur svårt kan det vara?

Det är så skönt avdramatiserande att tänka så. Och finns glädjen där är den dessutom den bästa drivkraften man kan ha. Sen är det bara att kasta sig ut. Göra fel, vara impulsiv, tveka, tvivla, tänka fel, göra snett, göra nytt och till slut göra rätt. Och plötsligt har man lärt sig något nytt. På ren jävla anamma. Och en smula dumdristighet. Den är ack så viktig i sammanhanget.

Jag fick en fråga för ungefär sju år sedan om jag kunde göra en examenskatalog.
Tanke: Hur svårt kan det vara?
- Jamen, självklart kan jag det. Vad roligt det ska bli! (Utan att knappt varit inne i ett layoutprogram som InDesign)
Sen kastade jag mig in i bild- och layoutprogram med liv och lust. Studerade, testade, sökte, frågade och gjorde och gjorde om. Och det blev bra till slut! Nu använder jag layoutprogram hela tiden.

Det är liksom görandet som är nyckeln till allt. På vägen lär man sig metoder som gör det lättare att lära nytt nästa gång. Det är en muskel som man övar upp även om det inte alltid görs medvetet.
Det ÄR görandet som är nyckeln till allt. Och man behöver inte ens börja i rätt ände. Bara man börjar någonstans. Någonstans på vägen ger det sig nämligen vilken ände som är rätt och då kan man bege sig dit. Det är inte svårare än så. Och de måste ju finnas en första gång för allt.
Karin Adelsköld, känd komiker och skribent, sa under en föreläsning på NetPort.Karlshamn att:
- Går det inte så går det ändå.
Vi är inne på samma linje, hon och jag.

Samma process har jag applicerat på allt jag gör vilket resulterat i att jag kan en massa fiffiga, bra och matnyttiga saker. I mitt arbetsliv är jag ljuddesigner för Sveriges Radios P4 Dans och i sommar även för programmet Svensktoppen. Jag sjunger, skriver musik och musicerar, bygger webbsidor, gör grafiska produktioner och leder olika mer eller mindre digitala projekt.
Privat är det sömnad (jag syr klänningar så det står härliga till!), husrenovering, byggnation och just nu trädgården jag med liv och lust kastar mig in i. Det blir ju enklare när man faktiskt har en trädgård. Jag har på vägen till exempel lärt mig att man inte kan så en hel påse morotsfrön på en enda liten rad i sin pallkrage. Det blir väldigt många och väldigt små morötter då. Med den lärdomen i bagaget kommer nästa skörd att bli fantastisk. Jag hade dock inte lärt mig det om jag inte börjat med att göra. Och gjort fel. Det är görandet som är nyckeln till allt! Och det är ok att misslyckas om intentionen är rätt. Och går det inte så går det ändå! Är ni med mig?

Så i min allra första krönika för Sydöstran vill jag dela med mig av mitt mantra. Använd det som ni vill.
För hur svårt kan det vara, egentligen?
Fridens liljor!

Publicerad i Sydöstran den 4 juli, 2012.

2 kommentarer:

  1. Det där var en text som gjorde mig glad! Och inspirerad! Din tes kanske kan vara svår för en pessimistisk norrlänning att ta till sig, men jag ska verkligen försöka!

    SvaraRadera
  2. Urbra skrivet, och grattis till krönikörsjobbet! Jag tror världen vore en trevligare plats om fler vågade göra saker de drömmer om, och ditt mantra är ju minst sagt ett steg i rätt riktigt.

    SvaraRadera