10 apr. 2013

Krönika 9 – Hipp-hipp hurra!



Idag fyller jag år. Ja, må jag leva uti hundrade år!
I helgen lyssnade jag på komikern Anna-Lena Brundin som på ett finurligt och roligt sätt resonerade kring ålder. Är man som jag, 30+, envisas man ju in i det sista med att kalla sig 30+ fram till millisekunden före man trillar över 40-strecket. Och så fortsätter man kalla sig 40+ tills man trillar över till nästa decennium. Det är ett finurligt sätt att inte avslöja sin riktiga ålder. Däremot är det ju väldigt sällsynt att man som 18-åring kallar sig för 10+. Det ökar inte direkt chanserna att komma in på klubbar eller att kunna handla på Systembolaget.

Det finns ju några magiska hållpunkter då ålder spelat roll i ens liv.
Som 15-åring fick man börja köra moped vilket innebar en helt annat frihet att ta sig dit man ville komma. Sen kom ju den magiska 18-årsdagen då bilen blev det nya transportmedlet. Om man som jag bodde på landet och det bara gick två  bussar om dagen (skolbussen till stan på morgonen och hem på eftermiddagen) så var det ju rent förtrollat att helt plötsligt kunna spontanköra långa sträckor utan problem. Dessutom kunde man börja jobba och fick större ekonomisk frihet.
Den sista gränsen på 20 år öppnade upp för Systembolagets sortiment. Jag har i och för sig inte så stort intresse för alkohol men kan uppskatta lite bubbel eller en kall öl då och då. Likväl var det den sista hållpunkten före pension. Efter 20 år fick man ju göra allt och själv ta ansvar för konsekvenserna. Den första skatteåterbäringen klirrade in och ja, även den första restskatten. 
Vissa saker minns man tydligare än andra.

Eftersom man ser sig själv i spegeln varje dag upptäcker man än så länge inte alltför stora åldersförändringar i sig själv. Men det är klart att de smyger sig på. Det som däremot slår mig är ju att det där syskonbarnet som jag en gång blev gudmor till och vars dop jag sjöng på nu hunnit blivit 17 år. Då trillar liksom polletten ner. Om detta barn blivit äldre, betyder det då att jag blivit det också?
Ve och fasa!

Det självklara svaret är förstås – nej! Klart att jag inte har blivit äldre. På papperet står det visserligen siffror som börjar närma sig 40, men det behöver inte betyda att det verkligen stämmer. Staten och Pensionsmyndigheten kan vara helt ute och cykla för de vet ju ingenting om min riktiga ålder. Alltså den inre åldern. Man är inte äldre än man känner sig och gör sig och enligt alla kloka föreläsare (som tjänar miljoner på att säga självklarheter) är 40 det nya 30. Och eftersom jag inte känner mig mer än just som 30 är jag i själva verket det nya 20. Hade detta dessutom varit på medeltiden hade jag varit fruktansvärt gammal idag och i princip redan begraven. Sett ur det perspektivet idag är jag således just född och har hela livet framför mig. Hänger ni med?
Nu ska jag leka med gosedjur, kolla på Bolibompa och krypa lite. Kanske äter jag en smakportion morotspuré.
Grattis på min födelsedag!

Publicerades i tidningen Sydöstran 10 april, 2013

 

5 kommentarer:

  1. Grattis! Var på 60-årskalas igår och samtalsämnet ( bland många) var just detta. Jag är "bara" 53 år men vi undade alla lite chockat var tiden har tagit vägen. Det är ju förädrar som går på 60-årskalas, inte vi "yngre"...

    SvaraRadera
  2. Ett jättestort grattis till dej idag!!!
    Hoppas att du får en toppendag.
    Många kramar till dej från Barbro en trogen läsare av din blogg.

    SvaraRadera
  3. Hurra och Grattis på Födelsedagen!
    Ja må du leva uti hundrade år och fortsätta inspirera med dina underbara klänningar.
    /Hanna

    SvaraRadera
  4. Hipp Hipp Hurra för dig idag, hoppas du haft en underbart trevlig födelsedag.
    Vilken härlig krönika, den inställningen ska jag anamma, ung på nytt ;) tant som jag är

    SvaraRadera
  5. Hej!
    Inte visste vi att du fyllde år när vi njöt av din underbara sång i Broby.
    Hade varit värt en extra trumpetfanfar!
    Stort grattis i efterhand!
    Inger (Eriksson) Carlsson

    SvaraRadera