Göteborg, Ullared och Jollevägen
Torsdag åkte vi upp till Göteborg. Thomas skulle jobba som konferencier på Stora scenen på Liseberg på Streaplers 50-års jubileum och Boel skulle möta upp från Norrbotten.
Vi bodde granne med Liseberg i Gotia Towers. Fint hotell och vi hade utsikt över nöjesparken. Tyvärr blev det inget åka av. Och jag som älskar berg-och-dalbana.
Inne på Liseberg träffade vi bland annat härliga Kattis från Tonart Nöjesproduktion (2:a från vänster) och killen längst till vänster spelar i bandet Date. Thomas och Boel också med på bild.
Jag och Thomas backstage.
Det var en stor fin scen, bra ljud, proffsig produktion, många gästartister och stor publik. Det har ändå lite respekt med sig att ha startat och spelat i samma orkester i 50 år. Det var ett fint arrangemang och Thomas var suverän på scenen.
Efteråt blev det fest för inbjudna långt in på natten. God mat och dricka.
Dagen efter missade vi hotellfrukosten. Vi prioriterade sömn. Innan vi åkte vidare söderöver fikade vi med Thomas bror Kristoffer. Han pluggar men jobbar även som frilansjournalist.
Eftersom vi nu bjudit ned Boel från Norrbotten och vi hade vägarna förbi Ullared var det ju tvunget att hon skulle få uppleva denna plats. Stackars Thomas blev utstirrad. Stora portioner glosoppa serverades tydligen i Ullared. Folk vet ju inte riktigt hur de ska bete sig när de träffar på en kändis. Ofta är det de mellan 45 och 65 år som är värst. De som trots allt uppfostrat egna barn till att inte stirra eller peka. Jag menar, lite ouppfostrat är det allt att vrålstirra med öppen mun, peka med hela handen ibland på knappt en armlängds avstånd samt att högt utbryta "Titta är det inte han?!" så alla hör.
Nåja, vi överlevde och begav oss hemåt. Vi gjorde ett stopp hos Diana och Sven-Göran där vi blev bjudna på god mat. Boel hade tagit med sig renskav som vi också gnagde på. Dessutom kom Susanna och Pelle förbi och vi hade mycket trevligt.
När vi trötta efter den långa färden äntligen körde upp och skulle parkera hemma hade någon tagit min parkering. Det är få saker som kan göra mig så förbannad och Boel fick uppleva en helt ny sida av mig. Jag nöjde mig trots allt med att skriva en mycket arg lapp och fick sedan parkera olagligt en bit bort med risk för böter. Dagen efter luskade vi reda på vem det var och jag skickade ett sms om att bilen omedelbart måste flyttas, vilket den gjordes. Huvva, så irriterande! Men ack, så skönt att komma hem.
Vi bodde granne med Liseberg i Gotia Towers. Fint hotell och vi hade utsikt över nöjesparken. Tyvärr blev det inget åka av. Och jag som älskar berg-och-dalbana.
Inne på Liseberg träffade vi bland annat härliga Kattis från Tonart Nöjesproduktion (2:a från vänster) och killen längst till vänster spelar i bandet Date. Thomas och Boel också med på bild.
Jag och Thomas backstage.
Det var en stor fin scen, bra ljud, proffsig produktion, många gästartister och stor publik. Det har ändå lite respekt med sig att ha startat och spelat i samma orkester i 50 år. Det var ett fint arrangemang och Thomas var suverän på scenen.
Efteråt blev det fest för inbjudna långt in på natten. God mat och dricka.
Dagen efter missade vi hotellfrukosten. Vi prioriterade sömn. Innan vi åkte vidare söderöver fikade vi med Thomas bror Kristoffer. Han pluggar men jobbar även som frilansjournalist.
Eftersom vi nu bjudit ned Boel från Norrbotten och vi hade vägarna förbi Ullared var det ju tvunget att hon skulle få uppleva denna plats. Stackars Thomas blev utstirrad. Stora portioner glosoppa serverades tydligen i Ullared. Folk vet ju inte riktigt hur de ska bete sig när de träffar på en kändis. Ofta är det de mellan 45 och 65 år som är värst. De som trots allt uppfostrat egna barn till att inte stirra eller peka. Jag menar, lite ouppfostrat är det allt att vrålstirra med öppen mun, peka med hela handen ibland på knappt en armlängds avstånd samt att högt utbryta "Titta är det inte han?!" så alla hör.
Nåja, vi överlevde och begav oss hemåt. Vi gjorde ett stopp hos Diana och Sven-Göran där vi blev bjudna på god mat. Boel hade tagit med sig renskav som vi också gnagde på. Dessutom kom Susanna och Pelle förbi och vi hade mycket trevligt.
När vi trötta efter den långa färden äntligen körde upp och skulle parkera hemma hade någon tagit min parkering. Det är få saker som kan göra mig så förbannad och Boel fick uppleva en helt ny sida av mig. Jag nöjde mig trots allt med att skriva en mycket arg lapp och fick sedan parkera olagligt en bit bort med risk för böter. Dagen efter luskade vi reda på vem det var och jag skickade ett sms om att bilen omedelbart måste flyttas, vilket den gjordes. Huvva, så irriterande! Men ack, så skönt att komma hem.
Kommentarer
Skicka en kommentar