Efter tre långa och oroliga dygn kom Knas tillbaka. Han berättade inte var han varit men jag tyckte att han luktade stall. Jag blev så himla glad och Sune också. Sune har knappt velat äta under tiden Knas saknades. Nu åt de båda med god aptit och sen somnade de bredvid varandra.
Puh. Jag andas ut.
Min katt är borta nu. Inte försvunnen utan borta. Mamma såg honom inte när hon kom eller på vägen hem men jag pratar med henne i telefon så ringer ene grannen på dörren. Han har hittat Misse. Påkörd. Dog omedelbart. Så imorgon ska jag köra hemhem för att ta honom till veterinären för att han ska bli kremerad. Han fattas mig även om vi inte bott ihop på 1,5 år. Det var han och jag i sex-sju år.
SvaraRaderaÅh... Jag vet hur du känner. Det är som ett hål i hjärtat. Kram
RaderaVad skönt att Knas är tillbaka så Sune har kompis att leka med.
SvaraRaderaHa en fortsatt bra dag // Kram från Barbro en som tycker om din blogg.
Oh, så bra! Jag har tittat efter på sidan här några gånger bara för att få se hur det gått.. Skönt att han kom tillbaka!
SvaraRaderaVad glad jag blir att han är tillbaka! Men är han trefärgad? Det måste i så fall vara högst unikt på en hane!
SvaraRaderaHan är verkligen trefärgad :) Men är det inte en skröna att hannar inte kan vara det?
Radera