Krönika: Fem i familjen

Vi har skaffat hund. En söt liten rackare till fyrvägskorsning som heter Snoddas. Namnet en liten eftergift till min allergiske (trodde han) man, för att hylla svensk folkpark!

Snoddas är en glad och livlig krabat som gör livet och vardagen ännu roligare och mer berikande för djurvänner som oss. Valpen följer oss i varje steg vi tar och där vi är ska också han vara. Sen finns det ju begränsningar för vilka ställen han faktiskt kan följa med på. Om jag exempelvis står på en stege blir det svårt att hänga med vilket han ofta ljudligt beklagar sig över. Han vill gärna ligga mitt på sågklingan, när jag ska kapa plank, men inte heller det är ju den bästa platsen för en hund att vara.
Men i övrigt har lilla Snoddas i varje rum hittat sin plats. Ofta är hans plats synonymt med våra platser. Min plats i soffan, mitt på sybordet i syrummet, på kökssoffan i köket, på verandasoffan, på flygelpallen, i mitt knä på toaletten och så vidare. Det må väl väl vara.

Men! Eftersom Snoddas och de två katterna har bestämt sig för att även vår säng är deras börjar det bli lite trångt och varmt så här på sommaren. Min mans kudde är inte längre hans egen utan valpens, för vem kan köra bort något så rart och bedårande? Kvar finns en liten kuddkant där mannen kan vila sin lilla kind. Och eftersom det bara finns en position för kinden är kuddmärket på morgonen extra djupt. På min ena sida ligger katten Knas utbredd på bredden medan Sune, den andra katten ockuperar bendelen. Med tanke på det här är det ändå rätt fantastiskt hur den mänskliga kroppen kan anpassa sig till de få sovställningar som finns kvar efter att sängen ockuperats av så många andra. Det är fantastiskt att en människa kan komma till ro överhuvudtaget med tanke på att minsta rörelse kan ställa till det för djurens sovbehov.

Redan nu har Snoddas också börjat lära sig vad som gäller i vårt hus. Att min man gärna sover längre än jag på morgnarna och inte alls har nåt emot att börja dagen med en kaka. Att biltur betyder sovtur och att en öppen kylskåpsdörr betyder att något gott inom en snar framtid kommer att serveras.
   För Snoddas är efter bara några veckor redan gourmand. Visserligen köpte vi dyr och fin hundmat på veterinärstationen, för vår valpsort enligt konstens alla regler. Men inte verkar han så intresserad av det. Torrfodret kan han visserligen knapra på i nödfall, men den dyra specialanpassade hundmaten faller honom sällan på läppen. Möjligen kan små portionsburkar med ännu dyrare mat indränkt i grädde och serverad på liten gaffel funka.
   Lyckligast blir han dock över lite grillad oxfilé och framförallt över prinskorvar med hög kötthalt. De bär han runt på länge som sitt byte innan han kalasar loss. Som efterrätt funkar ostbågar bra (han gräver gärna ner dom en stund i trädgården före han gräver upp och äter dom).
   Nu ska jag bara lära honom tugga sönder min makes sämre cd-skivor, tycka om jazz och hjälpa mig hämta de verktyg jag behöver. Sen är Snoddas helt perfekt.

Glad sommar önskar alla vi fem i familjen!

Publicerades i tidningen Sydöstran 24 juli, 2013