Paris, au revoir

Vi åkte klockan 11 från vårt Bed and breakfast så det enda vi hann med var en lång frukost, packa väskorna, ta på reskläderna och ta ett kärt farväl av vårt rum och Joszef.


Vi hade jättemysiga dagar i Paris men när det började närma sig Blekinge fick jag sån hemlängtan att jag höll på att spricka. Borta bra, men hemma bäst. Så är det bara.

Väl hemma packade jag upp dessa små godingar som åkt långt helskinnade. Det dröjde dock  inte länge innan de var uppätna.