1 guldpeng…

Så mycket kostade duken jag köpte på loppis i Skåne. Men eftersom det var en idrottsförening som anordnade loppisen fick de 2 guldpengar. Det var ju ändå så billigt.
En tvätt och och lite blekning senare pryder den nu ett av borden i vardagsrummet.

Notera också den fina krukan/skålen som den halvt vissna pelargonen står i. Lillkatten på översta bilden är skyldig till detta missöde. Nu är originalkrukan i tusen bitar. Varken jag eller pelargonen är glada över det men jag är inte lika vissen.

Jag fyndade mera på loppisen. 2 små backar med nysilverbestick, en “Karlskrona” kaffeservis och en fin blå vas. Loppis är kul, det må jag säga. Man känner sig förmögen på något sätt. Och fina saker som någon förkastat får nya hem med någon som förstår att älska dem.

Jag har tillbringat de sista kvällarna i källaren. Jag sågar snickarglädje till boden.
Det. Tar. Tid.
Men när jag tänker på hur fint det kommer att bli får jag ny energi och boden måste ju bli klar någon gång. Vilken tid det tar!
Nåväl. Jag behöver inte vara i källaren ensam. När Sune måste kela, måste Sune kela.
Då får jag jobba med en hand för den andra är upptagen med att hålla Sune nära mitt hjärta.
Där vill han vara. Han somnar direkt.